Lisa Gustafsson

Nu kommer jag skriva ett lååångt inlägg. sen jag ar 3år har dansen varit mitt liv, men det fick en snabb vändning. Efter skolan dansade jag sen hem och plugga sen sova o repeat. det var verkligen det bästa jag visste, speciellt discon. tänk när jag kom med i floorsisters vilken lycka!! o alla roliga tävlingar på helgerna.. alla resor med Elin och hennes mamma, shit vad jag saknar det!

 

2010 i Januari hade jag börjat känna små kramper i bröstet, dom kom plötsligt typ när jag knöt skorna o de gav sig ganska fort. Tänkte att det inte var nått speciellt. 

Sen på en tävling efter att vi dansat första gången kände jag smärtan, men den gick inte över!! Jag blev rädd och sa till mamma, hon sa det går nog över gör det inte det så får du avstå. smärtan gick inte över o jag avstod inte. jag gick ut med min grupp och dansade, kommer ihåg att det gjorde så ont o var svårt att ha raka armar o se glad ut. Plötsligt ramlade jag ihop på dansgolvet vilket gjorde att vi åkte ut. efter det låg jag länge på golvet o alla gruppmedlemar kollade på mig. Minns att en mamma sa att det "bara" var en sträckning.. där låg jag och det kändes som att någon knosade ihop hjärtat på mig. när vi kom till Åmål åkte vi direkt till balder då de var de enda som hade öppet. De kollade EKG och massa annat för att försäkra sig om att det inte var hjärtat. Efter några koller fick jag diagnosen bröstmuskelvävnadsinflammation. De frågade mig hur ofta jag tränade, jag berättade o dom såg chokade ut. På söndagar tränade jag från 12.00-19.00 o de va min disco, show, mina gruppmedlemars disco, gruppträning ibland och parträning. Det sa att det kunde ta några veckor till månader tills jag var frisk. Träning som hade varit en så stor del av mitt liv, det skulle jag bara sluta med ?!

 

Det tog hårt på mig eftersom jag inte fick träna, så jag missade alltså dansuppvisningen och SM. Det värsta var ändå när jag kom till gruppträningen och en mamma sa till mig att jag inte fick vara med eftersom jag inte kunde träna till SM osv. Nu i efterhand förstår man ju att gruppen var ju tvungen att gå vidare men det var inte kul o stå där 14år o få det i ansiktet när man precis fått en diagnos. Hur som helst la gruppen ned efter detta, vet inte om det var att dom tog ställning för mig eller att de var trötta på det.. jag tror mest på det första. 

 

Läkarna skrev ut voltaren vilket tog min mage så jag fick aggresiv magkatarr och spydde varje natt. Efter det skulle jag ta voltaren salva istället men märkte ingen skillnad. De sa också att jag skulle äta ingefära så under en period fick jag dricka ingefära te (usch ;) ) och riva ingefära i maten. Så trött på ingefära haha!

 

Tiden gick och jag fick inte träna, efter ett år kom jag till en doktor som sa att jag skulle träna men i lungt tempo, typ friskis bas gympa. Så då började jag träna igen lite smått. Efter 2år kom jag till en barnläkare som tyckte det var konsigt att jag hade haft det så länge så hon skickade iväg mig till näl. 

 

Jag kom till barnavdelningen på näl, fick börja med att göra EKG som jag nu gjort ett X antal gånger, sen fick jag remiss till Ultraljud. Där kollade dom hjärtat lite närmare för att se om dom missat något, som tur va inte. Han märkte dock att jag hade broskbildning. Efter detta kom jag till lungröntgen, där hittade dom inte heller något. 

 

Blev tillbaka skickad till balder och fick gå där igen för min smärta, den ena gav mig paraflex o den andra sa att jag inte skulle ta dom osv. Blev så trött på den lugna träningen, hade börjat acceptera att det alltid kommer vara så här, jag började då lyfta tyngder med vår lärare Jens, det var något av det roligaste jag gjort! Hade inte alls ont under tiden, däremot efteråt var det inte skönt och nej det var inte bara träningsvärk ;) 

 

Efter 5år kom jag till en läkare som skrivit ut alla mina journaler och suttit med touch penna, tydligen hade alla läkare på näl skrivit en frågeställning till varandra, kan det vara tietzes? Den sista läkaren verkställde frågeställningen och konstaterade att det var det jag hade. idag har jag alltså haft Tietzes i 6år, har man haft det så länge har det övergått i ett kroniskt tillstånd men det tror inte jag på. För tillfället går jag hos Lena Tilqvist "häxan" och hon tror hon kan fixa mig så håller alla tummar!! Innan henne har jag gått os en osteopat men det har inte hjälpt. 

 

Såå hur känns det? 

För mig är det 2 olika smärtor den 1a som kommer plötsligt som varar någon minut, och den 2a som smyger sig på som det tar lång tid innan det går över. 

Den 1a smärtan kommer typ när jag knyter skorna eller när jag ska sova. Speciellt då, när jag ligger i fosterställning. Man kan säga att så fort jag komprimerar bröstet så kommer smärta 1. Den är riktigt obehaglig, tänk er att få kramp fast i bröstet!! och man kan inte göra något, man fryser liksom och försöker räta ut armarna så bröstet vidgar sig. smärta 2 kommer tex när jag är ute och går, stressar(!!) och tränar.. Helt enkelt när jag gör nått som höjer pulsen lite. det känns som att någon står och trycker mitt på bröstet på mig så det blir tungt att andas. 

Just nu tränar jag ingenting, går bara promenader med Nikki. Eftersom Lena håller på o fixar mig så ska jag inte lyfta vikter under den tiden, fick bara gå och träna mage. Hoppas verkligen att hon kan få bukt med detta så jag kan slippa att få ont hela tiden. Om inte Lena kan fixa mig så återstår det sprutor med kortison.  Längtar tills jag får träna ben igen, vet att jag inte får köra bröst, marklyft, plankan eller andra övningar som komprimerar bröstet men typ knöböj komprimerar inte lika mycket vilket kanske kommer gå bra sen.  

 

Vad är Morbus Tietze?

Det är helt ofarligt, känns bara väldigt obehagligt och gör ont. Det kan bero på antingen överträning eller så kan man få det i samband med virusinfektion. I mitt fall säger läkarna att det är överträning, kroppen fick för mycket på söndagar och hann inte återhämta sig emellan åt. 

 

 

Det enda jag har att "tacka" detta för är ju fotograferingen, för det var i samband med att dansen tog slut som fotograferingen började bli mitt stora intresse :) 

 

Hoppas ni alla har en fin fredag! kram

 

 

 

 

 

 

har ett projekt i skolan där man ska visa vem man är, tycker dom 3 första speglar ganska bra vem jag är. klämde in lite bilder på Nikki också :) 

 

välkomnar oktober idag, väldans fint väder! men har man ingen modell så får man ställa upp själv ;) Nikki var inte så stillsam av sig, han var helt yr där ute så inte lätt att ta kort på han i dag ;)

 

 

GLASÖGON ORM + BATMAN ! , Leker lite med julklappar samt födelsedagspresenter !

 

 

 

 

 

 

 

Canon EOS 500D 18-55 mm F/3.5 ISO- 3200